Svensk ordbok 2009, webbversion
verb underkastade underkastat
under|kast·ar●(tvingas) finna sig i att godta
ibl. efter försök till motstånd
komm.hon tvingades underkasta sig vård för sitt narkotikaberoende○äv. i absolut konstruktionge upp, kapitulera
de valde att underkasta sig när de insåg att fortsatt motstånd var lönlöstunderkasta sig (ngn/ngt)sedan 1607Subst.:underkastelse